Om hur vi fördummas och inlemmas i simplifierade narrativ:

Så här är det i alla stora politiska frågor idag. Varje politisk katastrof eller omvälvning blir till ett obegripligt trauma, och vi har som samhälle förbundit oss att inte förstå. När Ryssland annekterade Krim 2014 förklarades det på ledarsidor i alla stora medier som att ett ”nytt kapitel” nu inletts. Annekteringen gjordes till ett brott frikopplat från alla orsakssamband. Åtta år senare – år av fördömanden och reduceringar av spänningarna mellan Ukraina och Ryssland som de mellan gott och ont, demokrati och diktatur – eskalerade konflikten till invasion och brutalt krig. Och istället för analys och långsiktiga lösningar fick vi ställningstaganden. Fördömer du invasionen? Tar du avstånd?

I terrorbombningarna och utsvältningen av Gaza har formatet tagit sig så bisarra uttryck att israeliska befälhavare och ministrar kan säga exakt vilka brott de ska begå, varefter vi sedan i realtid kan följa sagda krigsbrott, medan mainstreammedia ignorerar källorna som finns ett knapptryck bort i sina försök att inordna nyheterna inom sitt gängse narrativ. Man kan bli paranoid för mindre – och därför är det viktigt att poängtera att även de vars agenda gynnas (kortsiktigt) av utvecklingen, de som ville ha Natomedlemskap, DCA-avtal, kärnvapen på svensk mark, de är i de flesta fall lika rädda, paranoida och förvirrade som alla andra. Det behövs inga marionettmästare bakom kulisserna som styr utvecklingen. Är stämningen tillräckligt uppskruvad rycks tillräckligt många med för att situationen ska förlora alla proportioner.