Jag fick 2010 en diagnos inom autismspektrum. På den tiden hette den Aspergers Syndrom. Numera heter det Autistiskt syndrom ASD.

Att få diagnos kändes först bra. Det bekräftade mycket och besvarade en massa frågor. Men det har sina sidor också. Framför allt är det samhällets syn på autism kan bli smärtsamt funkofobisk. Man är lat och arbetsskygg mm.

Det är inte alltid som jag trivs med diagnosen. Eller snarare den problematik som ledde till en diagnos. Man känner sig som en mindre värd medborgare. Att man sedan lever på sjukersättning ( bidrag som moderaterna kallar det ) gör ju saken inte bättre.

Jag får mina maniska perioder, särskilt inom mina intressen. Jag snöar lätt in på det aktuella spåret. jag vill lära mig allt i ämnet. köper böcker, kollar youtubeklipp osv. Detta är inget udda för folk med NPF-diagnoser. Även hos den med ADHD finns det maniska tendenser.

Jag tyckte att vi behövde en gemenskap om funkisfrågor på denna instans så jag satte upp denna för ändamålet.