Samhällsklimatet hårdnar och det är ingen riktig sammanhållning ute i samhället. Vissa grupper " jagas" och pekas ut som syndabockar. Och mot syndabockarna dras snaran åt.

Som en i gruppen funktionsnedsatta känner jag hur en ev snara börjar på att dras åt mot oss. Jag har diagnos inom autismspektrat och jag har varaktig sjukersättning som inkomst. Har sett signaler om att den regering vi har nu sedan valet 2022 har börjat på att peta i regelverket kring sjukförsäkringen.

I skolan ökar kraven men resurserna minskar. Barn med särskilda behov får inte det stöd som behövs för att de ska klara av de krav som ställs i skolan. Dessa barn riskerar att slås ut. De blir inte godkända i slutbetyget och de kommer inte in på gymnasiet. Vissa med ADHD och Autism hamnar troligen inom de kriminella gängen.

Vuxna förväntas bidraga på arbetsmarknaden men den som inte fixar att leva upp till de krav som ställs av arbetsgivarna hamnar utanför arbetsmarknaden och blir inkomstlös. Staten kräver att man söker jobb men arbetsgivarna vill inte anställa en. Inte ens Samhall som har ett samhällskontrakt på att just anställa folk som inte anses anställbara på övriga arbetsmarknaden vill anställa den med funktionsnedsättning. Jobb som Samhall erbjuder kräver att man är självgående, flexibel och att man ej behöver hjälpmedel tex rullstol eller rullator. Samhall jobbar idag mest med städtjänster. Mekaniska verkstäder finns inte sedan i början på 00-talet. Jag var själv anställd inom Samhall när dessa verkstäder såldes eller lades ned.

Så hur ser framtiden ut för den udda individ som inte lever upp till samhällets normer. Själv sitter jag i självvald isolering. Jag är trött på samhället utanför. Jag är lätt bitter. Det var inte detta jag drömde om. Men det så här samhället vill ha det för mig. Jag ska inte märkas. Inte synas. Helst inte finnas. Hur hamnade vi här?