Soc.nu växte fram ur en irc-miljö runt millenieskiftet. På olika irc-kanaler fanns en ny generation autonoma grupper (Sthlms autonoma marxister, Globalisering underifrån, Autonomt motstånd, Alarm Gbg, Transformers Jkpg, Revolutionära socialister Linköping, Virvelvinden Lund) + AFA dokumentation, SUF och Motkraft. Ur den smältdegeln uppstod en massa nya projekt o sajter: Planka.nu, Asocialstyrelsen, Piratbyrån (senare The Pirate Bay), humorsajten 44an.com, nystart av Motkraft, Vår makt, Gatuaktionen/Kolla, nybildning av Riff-raff, Kvinnopolitiskt forum, Osynliga partiet, en hel våg Reclaim the streets/Cityfester. Ett lekfullt teoretiskt laboratorium med mkt läsning av Deleuze, Guattari, Negri, Dauve osv. Just soc.nu startades av 1915 o dab, båda från AFA doku. dab spårade snart ut i konspirationsteorier o fler autonoma fyllde på som moderatorer. 1915 tröttnade också snabbt på sajten o lämnade halvt över den, men alltid med en bakdörr in. Det här var åren han hade ett finger med i de flesta sajter och samtidigt var avlönad av Säpo. Suck. Alla forum gick att läsa öppet utan inlogg, förutom antifa-forumdelen. Nassarna försökte konstant skapa trollkonton som dagligen blockades o gjorde hackningsförsök mot sajten. Men även autonoma själva var rätt bra på att trolla sajten. Innan det blev en fastare modereringsgrupp kickades folk hejvilt, lite beroende på hur 1915 kände. Den generella stämningen med alla projekt var ju 50% aktivism 50 % lulz. Vid flera tillfällen uppstod utbrytarsajter som ruttnade på soc, som proffsdemonstrant-forumet, vårmakt/osynligapartiet-forum eller antipolitikforumet. Men inga av utbrytningarna blev livaktiga. För att driva ett sådant grälsjukt o ständigt provokatörinfiltrerat forum behövde en stark modereringsgrupp växa fram, vilket fick den dagliga driften att överleva. Soc…nu levde med det autonoma uppsving som var 2000-2006, då den cykeln tog slut och vänstern gick in i opposition (Reinfeldtåren). Forumet fortsatte flera år till, men peaken var passerad. Från 2006 slog ju sociala medieplattformarna som Facebook stort och sopade golvet med vänsterns alternativmedier.
Soc.nu växte fram ur en irc-miljö runt millenieskiftet. På olika irc-kanaler fanns en ny generation autonoma grupper (Sthlms autonoma marxister, Globalisering underifrån, Autonomt motstånd, Alarm Gbg, Transformers Jkpg, Revolutionära socialister Linköping, Virvelvinden Lund) + AFA dokumentation, SUF och Motkraft. Ur den smältdegeln uppstod en massa nya projekt o sajter: Planka.nu, Asocialstyrelsen, Piratbyrån (senare The Pirate Bay), humorsajten 44an.com, nystart av Motkraft, Vår makt, Gatuaktionen/Kolla, nybildning av Riff-raff, Kvinnopolitiskt forum, Osynliga partiet, en hel våg Reclaim the streets/Cityfester. Ett lekfullt teoretiskt laboratorium med mkt läsning av Deleuze, Guattari, Negri, Dauve osv. Just soc.nu startades av 1915 o dab, båda från AFA doku. dab spårade snart ut i konspirationsteorier o fler autonoma fyllde på som moderatorer. 1915 tröttnade också snabbt på sajten o lämnade halvt över den, men alltid med en bakdörr in. Det här var åren han hade ett finger med i de flesta sajter och samtidigt var avlönad av Säpo. Suck. Alla forum gick att läsa öppet utan inlogg, förutom antifa-forumdelen. Nassarna försökte konstant skapa trollkonton som dagligen blockades o gjorde hackningsförsök mot sajten. Men även autonoma själva var rätt bra på att trolla sajten. Innan det blev en fastare modereringsgrupp kickades folk hejvilt, lite beroende på hur 1915 kände. Den generella stämningen med alla projekt var ju 50% aktivism 50 % lulz. Vid flera tillfällen uppstod utbrytarsajter som ruttnade på soc, som proffsdemonstrant-forumet, vårmakt/osynligapartiet-forum eller antipolitikforumet. Men inga av utbrytningarna blev livaktiga. För att driva ett sådant grälsjukt o ständigt provokatörinfiltrerat forum behövde en stark modereringsgrupp växa fram, vilket fick den dagliga driften att överleva. Soc…nu levde med det autonoma uppsving som var 2000-2006, då den cykeln tog slut och vänstern gick in i opposition (Reinfeldtåren). Forumet fortsatte flera år till, men peaken var passerad. Från 2006 slog ju sociala medieplattformarna som Facebook stort och sopade golvet med vänsterns alternativmedier.