Jag tyckte att Olas prata var intressant men bra. Om att vi inte har något sätt att reagera avslappnat inför det konstiga. Att det antingen är toppen eller hemskt. Om någon hittar Jinder-essän som Jonatan Unge hänvisar till får ni gärna skicka. Jag lyckas inte hitta den (på ett par minuter iallafall).
80 talet var verkligen pågående i skogsdungar. Allt händer där. Vi barn växte upp där, i grupp.
Det var där jag såg kanyler, porrtidningar, bajshögar, kondomer och andra saker jag inte riktigt förstod innebören av. Vuxna existerade inte på sommardagarna. Vi uppfostrade varandra, så vi upptäckte vuxenvärlden utan vuxnas närvaro.
Dogge verkar ha haft en mer extrem upplevelse. I min barndoms dungar var folk sällan över 10 år. Jag håller med om att vi är urdåliga på att acceptera det annorlunda och låta det existera på sina egna villkor. Nyfikenhet har dött.