Throwaway-konto och låååång text. TLDR i slutet

Jag börjar närma mig 50-årsåldern och skilde mig för ungefär 4 år sedan. Jag och min ex-fru hade då varit gifta i 12 år och tillsammans i 18 år. Vi har två barn, varav en är 16 och den andra 12.

Vi hade en ganska bra start på vårt förhållande, men när vi fick barn så blev hon väldigt annorlunda. Förutom att bli otroligt… “stram” så började hon vara elak mot våra husdjur (låste ut katten i -20 grader så hon höll på att dö exempelvis).

Hon blev kontrollerande mot mig och isolerade mig från mina vänner etc. Exempelvis så kunde hon föreslå att jag skulle vara med mina vänner och när jag “bokade” tid för detta i kalendern var hon väldigt positiv för att sedan bestämma med sina vänner samma tid och vägra vara hemma så att jag var tvungen att ta hand om barnen.

De tillfällen jag lyckades vara iväg med vänner så blev det väldigt obehagligt när jag kom hem på kvällen. Då kunde hon vara väldigt nedsliten och arg. Barnen kanske inte hade fått ordentlig mat och hon gav mig “the silent treatment”.

Ifall jag skulle iväg någonstans, till exempel på tjänsteresa, så hände det att hon blev “allvarligt” sjuk. I vissa fall ringde hon till och med ambulans medan jag var borta. På akuten hittad de inget fel på henne.

Under c:a 7 år drev hon eget företag då jag försörjde henne helt och stod för firmabil. Under denna tid hade hon ingen lön alls.

I och med att det var mycket resor för henne så var det jag som tog hand om barnen. Dels hämtning och lämning på skola och dagis, hushåll och ekonomi samt allt annat man kan tänka sig.

Hennes standardgrej var att lägga sig vid kl 20 ungefär och låta mig ta hand om tandborstning och nattning. När barnen var sjuka satt jag alltid uppe med dem eftersom att “mamma behöver sova”.

Under hela denna tid så hade jag ett ganska högpresterande anställning som VD på ett mellanstort företag.

Jag var otroligt trött, men ville få allt att funka. Jag beskriver hennes karaktär så att ni ska förstå lite hur vårt förhållande fungerade.

Hon hotade ofta om skilsmässa och till slut när jag var tillräckligt stark sade jag ja. Det är det bästa beslutet jag gjort i mitt liv. Hon var nog inte riktigt beredd på att jag skulle syna henne.

Som ni säkert förstår så är jag fullt kapabel till att ta hand om mig själv och mina barn, men vid skilsmässan så började de obehagliga meddelandena hon skickade mig.

Det handlade väldigt ofta om hur dålig jag var på att ta hand om barnen etc. Jag tog kontakt med en terapeut för att få lite vägledning om hur jag skulle göra med hennes meddelanden. Terapeuten läste meddelanden och sade att jag borde ta strikt avstånd från min ex-fru eftersom hon “verkar vara en allvarligt sjuk människa.”

Under denna tid hade jag träffat en underbar ny tjej. Detta var helt öppet och barnen kände till denna tjej och hade träffat henne ett flertal tillfällen och de trivdes bra tillsammans.

Ex-frun krävde dock att min nya tjej skulle gömma sig på toaletten och att vi skulle gömma hennes saker (skor, kläder och tandborste etc) om barnen kom på besök till mig på mammaveckan. Naturligtvis sade jag strikt nej till detta.

Ex-frun bokade då en tid på familjerätten p.g.a hur dåligt hon tycker att jag kommunicerar och hur dåligt jag tar hand om barnen. Där fick hon dock ordentligt på nöten och ombads att sluta skicka meddelanden till mig. En plan lades upp där vi endast diskuterar barnen, att hon ska sluta med obehagliga meddelanden och att vi endast mailar en avstämning efter varje vecka med barnen. Soc-tanten berättade att många kvinnor har otroligt svårt att förstå att de är skilda och att detta är ganska normalt. Alltså, att ex-frun försöker kontrollera ex-mannen och hans relationer till andra.

Saker lugnade ner sig, men hon är fortfarande väldigt otäck i sin ton och är väldigt arg mot mig.

Nu till det riktiga problemet…

Jag är gift sedan ungefär ett år tillbaka och min ex-fru har nu börjat ta kontakt med min nuvarande fru. Hon messar ofta och vill fika med henne och vill att de ska prata. Ex-frun säger att hon är orolig för min fru och hennes son. Min fru säger alltid nej tack och lämnar en hel del meddelanden på oläst.

Ex-frun har också föreslagit att min fru och hennes son ska följa med på resor så att de ska få komma bort en stund.

Min ex-fru har en förtroendetjänst inom en myndighet där man har daglig kontakt med klienter som har olika typer av problem och hon skriver att hon är tränad för att ha sådana här samtal och och kan hjälpa min nuvarande fru. Vi vet inte vad exakt hon vill hjälpa till med. Det enda vi kan komma på är att hon tycker att jag är hemsk och farlig på något sätt (men mina barn bor ju här 50% av tiden, så så farlig kan jag ju inte vara), eller att hon vill hjälpa min fru på något sätt för att hon kommer från ett annat land.

Varken jag eller min fru vill vara otrevliga. Dels för att vi inte är otrevliga, dels för att det är mina barns mamma samt dels för att vi är osäkra på hur hon hanterar att vi sätter ner foten. Kommer det bli repressalier? Kommer hon att koka våra katter?

Min fru vill inte skriva något till min ex-fru för att hon tycker att det är rätt obekvämt. Hon vill inte riktigt att jag ska skriva något till ex-frun heller eftersom att det då skulle sända en signal om att “ja, jo han är kontrollerande” typ.

Vad i helvete ska vi göra för att få det att sluta?

TLDR: Otäck ex-fru har börjat kontakta ny fru ganska ofta för att fika och prata om något samt är orolig för min nya fru och hennes son. Ska vi sätta ner foten eller bara låta henne vara. Min fru har sagt nej tack säkert 15 gånger, men ex.frun fortsätter.