Jag tyckte att Olas prata var intressant men bra. Om att vi inte har något sätt att reagera avslappnat inför det konstiga. Att det antingen är toppen eller hemskt. Om någon hittar Jinder-essän som Jonatan Unge hänvisar till får ni gärna skicka. Jag lyckas inte hitta den (på ett par minuter iallafall).
Här är krönikan. Tror jag, den är bakom betalvägg.
Jag gillade också pratan. Att det kan vara okej att problematisera Dogges lättvindiga sätt att berätta om en märklig och skev händelse från barndomen utan att tycka att han ska bli paria för alltid.
Personligen fick jag en olustig känsla av berättelsen, men kände inte att sättet han berättade den på var grund för att han ska förlora all sin inkomst under överskådlig framtid. Jag önskar mer konstruktiva sätt att hantera sånt här, om det alls ska hanteras.