The term itself conjures up strong sensory memories for those who were there—sweaty bodies packed into a basement or convention hall, a dozen CPUs noticeably warming the space, the heft of a CRT monitor being maneuvered into position. For those on the outside, these were scenes of incomprehension or ridicule. But for those who were there, the LAN party was a singular event, a defining social occasion of the early 21st century. It represented the last gasps of the isolated gamer stereotype, ushering in an age in which gaming was not only mainstream, but a social, networked activity.
Det här kulturtipset blir skildringen av ett fenomen som vissa av oss nog växt upp med och har fina minnen av. Slutet är också en intressant frågeställning och utmaning. Vad säger ni? Känns som att ni är precis rätt grupp för frågan.
Vi körde mest olika multiplayermoddar till Half-Life tror jag. Och folk hade alltid med sig ett N64/GC för att köra super smash. Rise of Nations spelades en del.
Duke nukem 3d, doom och quake. Var det vi körde. 8 pers i en liten etta. Alla uppkopplade via 33600 modem till nätet. Napster tankade musiken och spelen hämtades på nån FTP. Kan säga att det var sjukt varmt i lägenheten och efter en helg luktade det för jävligt.