Med biologi som argument hävdar profiler som Agnes Wold, Annika Strandhäll (S) med flera att trans egentligen inte borde existera, de kan göra undantag för några få som ”läkare” bedömt nödvändiga att ”korrigera”, men hela det stora spektrat av trans erkänns inte. Att vuxna människor själva ska få styra sina liv accepterar de inte. De hånar transkvinnor genom att peka ut dem som män, de hånar transmän genom att kalla dem kvinnor. De diskuterar aldrig det sociala könet, det där som styr hur vi lever våra liv och ser på varandra, de agerar som kristna fundamentalister som i förlängningen driver ”omvändelse” för trans precis som man drivit kampanjer för att ”bota homosexuella”.

AI-sammanfattning:

Den här texten diskuterar nyligen genomförda lagändringar i Sverige som förenklar processen för att ändra juridiskt kön för transpersoner. Texten lyfter fram detta som en fråga om mänskliga rättigheter och personlig frihet, och jämför den med kampen för samkönade äktenskap. Skribenten betraktar lagändringen som en seger mot “extremhögern” och andra som har fört kampanjer baserade på hat och intolerans mot transpersoner.

Texten påpekar dock att lagändringen har mötts med motstånd, särskilt från en grupp “gammelfeminister” vars synsätt skribenten ifrågasätter. Genom att hävda att biologi och medicinsk auktoritet ska vara begränsande faktorer för transidentiteter, anklagar skribenten dessa feminister för att underminera individens rätt till självbestämmande. De drar en parallell mellan detta och mer konservativa eller extremt högra ståndpunkter, och ifrågasätter förenligheten mellan feminism och transfobi.

Texten pekar också på betydelsen av att inkludera transrättigheter inom den bredare feministiska rörelsen, och varnar att motstånd mot dessa rättigheter kan vara skadligt för alla kvinnor. Diskussionen om transpersoners frihet presenteras som en viktig aspekt av den allmänna kampen mot diskriminering och förtryck.