En stor dröm har varit att ge ut en diktsamling. Jag vet att man inte blir miljonär på poesi men det är nog inte dit jag strävar heller. Bara att kunna överleva.
Nu tror jag att man måste ha andra ben att stå på också. Något som mer ger en basinkomst som betalar hyran och annat nödvändigt ont. Poesi får troligen vara en sidogrej. Mitt kreativa skapande står på flera ben.
Jag vill varken bli kändis eller snuskigt rik. En inkomst utan ångest vore tillräckligt.
Svårr det där med kulturarbetare vare sig man är musiker, författare eller poet. Många har ju ett jobb (iaf deltid) för att få ihop till hyra och mat och försöker lägga så mycket tid som möjligt på det kreativa.
I detta samhälle känns det som att det är så man får göra just nu iaf.