Bakom betalvägg tyvärr. I senaste frågelådan fick de kritik för att de inte sagt något om Gazakriget och protesterna kring det, och nu pratar Liv om det. Noterade med intresse att typ alla teorier hon tog upp om varför Gazakriget är så polariserande när inte kriget i Ukraina är det (som hon avfärdade för att gå vidare till sitt huvudspår) går att tillämpa mycket bra på Ukraina:

• Det handlar om geopolitiska intressen i mellanöstern (geopolitiska intressen i Östeuropa/Ryssland)
• Det handlar om risken för kärnvapenkrig (well)
• Det handlar om att det är svårt att ställa sig bakom palestinierna pga Hamas (här är det väl svårare att jämföra eftersom Azovbataljonen och andra nazister inte har makten utan bara stöttar och deltar i försvaret men ändå, och man kan ju konstatera att de flesta i vänstern till skillnad från både högern och antiimparna valt den rimliga vägen - att påpeka att Ukraina har full rätt till suveränitet oavsett om det finns nazister i landet)

Men det som verkligen är intressant med Livs prata är hur man hittar en väg vidare - att inte ställa offerskap mot varandra. Det är där jag tycker att ICC varit så jäkla smidiga. I en internationell scen där typ ingen annan gör det kräver de både Hamasledarna och israeliska ministrar till sin domstol. Det är att erkänna att både israeliska staten och Hamas militär som förövare. Det går också in på vad Omri Boehm pratar om i en bok jag recenserade - vikten av att minnas de trauman som drabbade både den judiska och den arabisk-palestinska befolkningen.

Angående att försvara underdogs med en universalistisk rättighetskultur tyckte jag att Joshua Leifer argumenterade bra för det kring 7 oktober i den här replikväxlingen.