Att arbetarklassen är reaktionär är Carin Lundströms grundtes i en artikel i Arbetaren. Jag håller inte med om det. Jag växte upp som barn till en sjöman, en maskinist och en mamma som var hemmafru. Min biologiska farfar var också sjöman, fast kock. Ibland arbetade han på sockerbruket. Han dog när pappa var liten.
vänstern var så tillfredsställda med att få arbetarklassens röster att de lät bli att bekämpa deras reaktionära värderingar. När sedan ”vänstern” inte längre kunde leverera materiella förbättringar, återstod bara de reaktionära värderingarna.
”Vänstern” hade inga projekt för att möta den strukturella arbetslösheten orsakad av globaliseringen, inga projekt för att möta låglönekonkurrensen inom EU (bygg och transport, framförallt), inga projekt för att förkorta arbetsdagen, inga projekt för att återindustralisera Sverige och inga projekt för att öka arbetarnas inflytande på arbetsplatsen.
Detta är en rimlig beskrivning av verkligheten som jag i stort sett delar även om jag främst anser att det handla rom att socialdemoktraterna svikit arbetarklassen.
Håller nog också med om detta.