Två bra texter om att Alex Schulman är dum som dissar Greta. En från Dagens ETC av Annie Croona och en från DN av Kristina Lindquist.

Croona skriver:

Sedan har vi sådana som Alex Schulman. Sådana som folk lyssnar på, sådana som har en plattform. Och han väljer att använda makten till detta:

“Hon hade chansen att förändra världen och kastade bort den. Varför, Greta? Hur kunde du vara så dum?”

I en rimlig värld hade det inte stått “Greta”, utan “Romina”. Konstigt, kan jag tycka, att en text som så ihärdigt trycker på vikten av parlamenten inte kritiserar de som sitter därinne, utan i stället förfasas över ungdomarna utanför.

Lindquist skriver:

Den globala makten lyssnar inte på laglydiga aktivister heller. I Sverige hånflinar regeringen till och med åt Klimatpolitiska rådet och deras förödande kritik. Tror någon att de låter sig påverkas av aktivister så länge dessa ser till att vara städade och artiga?

Och

Den brittiska forskargruppen Social change lab lyfte i en rapport häromåret fram den så kallade ”radical flank”-effekten, det vill säga att konfrontativa ickevåldskampanjer kan innebära ett ökat stöd för mer moderata klimatinitiativ. Andra forskare, som exempelvis Oscar Berglund vid University of Bristol, har pekat på hur ”störande” aktioner verkar polariserande. En del blir arga, men andra blir i stället mer engagerade.

https://www.dn.se/kultur/kristina-lindquist-vem-ska-beratta-for-alex-schulman-hur-aktivism-fungerar/

Heja alla klimataktivister som utmanar systemet! Civil olydnad har en självklar plats i kampen och borde användas mer