Hjärtligt och vettigt kåseri från Schulman.

Det politiska samtalet om migration är svårbegripligt dumt. Precis som Schulman skriver är det lätt att påvisa de positiva effekterna av invandring för samhället och följden av invandringsminskning blir befolkningsminskning och åldrande befolkning och sämre möjligheter att upprätthålla allmänna tjänster.

Bäst vore naturligtvis om alla som flyttade gjorde det frivilligt och inte på grund av hot mot liv och hälsa eller ekonomiskt tvång men följden av utvandring är en förvärrad brist på arbetskraft i ekonomin. I den bästa av världar leder till att löneutvecklingen kommer ikapp. Men det lär inte ske i större utsträckning utan omfattande arbetsplatskamp.

Satsningar på bra kombinationsutbildningar inom bl.a. vård och omsorg, rejäla incitament att utbilda sig inom bristyrken och en satsning på arbetsmiljön inom vården (exempelvis styrd och kontrollerad av professionen) skulle skapa mycket bättre förutsättningar för välmående interkulturella samhällen än blåbrun befolkningsutarmningspolitik. Människor som har förutsättningar och resurser att leva goda liv de själva kan kontrollera, lär lösa de där påstådda integrationsproblemen ganska snabbt.

Däremot gynnar det den långsiktiga nazistiska agendan. “All makt åt Tengil och massor av vita barn som kan bli ariskt barnmos i skyttegravar”.