Varning för uppsats: Det beror väl lite på i vilket sammanhang och i vilken skala. Jag ser en koppling till frågan om vad som får eller inte får kosta pengar och hur produktion organiseras.

Hydroponisk odling för att kunna odla i lägenhet och året runt, absolut, kul grej, skulle gärna experimentera med det. Krukodling förfrämligar alltid plantan från väven av liv som finns i Jorden, med risk för att låta som en mystiker.

Hydroponisk odling för automatiserad lyxkommunism? Visst, men jag tror frilandsodling ändå ger en bättre kvalitet på råvarorna. Om inte annat så kan ju ekologiskt lantbruk ge något tillbaka till landskapet. (Vi tillhör landet, landet tillhör inte oss) Det går säkert att ge växter exakt de förutsättningar de behöver för att få en bra produkt, men råvarorna förtjänar att vara mer än en produkt. Men kan hydroponisk odling möjliggöra att mindre tid läggs på produktion till förmån för fritid (som kan ägnas åt bland annat frilandsodling) så är det ju bara positivt.

Vad innebär hydroponisk odling under kapitalismen, vilka alternativkostnader finns och vilka konsekvenser får bytet av odlingssätt? Jag tror att den främsta fördelen är ett minskat behov av arbetskraft och expertis. Odlingen kan ske på löpande band och kräver inte en dyr och kunnig bonde. Den arbetskraft som behövs kan vara utbytbar. Maten blir över tid billigare och det konkurrerar ut delar av konventionell odling. Den odling som ersätts är dock, antagligen, industriell, monokulturell odling med kommersiellt utsäde. Det är oavsett en odlingsform som dödar jorden. Just Pekkas tomater har en historia där grundaren blev typ utkonkurrerad och företaget i sig har jag för mig just nu håller på att ställa om från att främst odla tomater till att främst sälja sin produktionsteknologi.

Arbetskraften som byts ut är i stor utsträckning migrantarbetare ur ett prekärt och rörligt industriproletariat. Storbönder kan troligtvis skifta sin produktion i viss mån och småbönder är oavsett vilket mer eller mindre volontärarbetande mångsysslare. Så egentligen förlorar ingen på en övergång till hydroponisk odling i sig. Förlusten består i en fragmenterad och oorganiserad arbetarklass. (Ur det perspektivet är det som händer i Skåne nu sjukt intressant! Har du inte gått med i SAC än, gör det!)

Jag håller just nu på att fundera på varför maten tillåts vara så billig som den är (vi lägger över tid allt mindre del av vår inkomst på mat). Jag tror det har att göra med prissättningsmekanismer, där det spelar stor roll att stora lantbruk/företag kan producera mycket och billigt, men också att andra sektorer kan sätta sina priser och att konsumenter i stor skala därmed inte har råd att köpa lokalt och småskaligt producerad mat med bättre kvalitet.

Hydroponisk odling kan väl definitivt också ha sin plats i en rörelse för att återta makten över maten, om det görs lokalt och kooperativt. Open source hård- och mjukvara, replikerbara DIY-lösningar och grannskapsväxthus med automatiserade och integrerade system för t.ex. fisk-, djurhållning och växtodling. Jag började typ intressera mig för odling p.g.a. aquaponics - och sen var det till slut ändå mer lättillgängligt att odla i pallkrage. Slutligen kanske hydroponics kanske kan va en bra inkörsport för fler att engagera sig i att ta tillbaka makten över maten. All the power to all the People isf ;)