Den generationsöverskridande konflikten mellan punkare och raggare är ju ett roligt populärkulturellt fenomen. Raggare som den första ungdomskulturen där unga arbetare för första gången hade en egen disponibel inkomst, bär ett arv av väldigt mycket sunk och kriminalitet sen 70 år tillbaka. Samt en koppling till Rock’n roll musik. Den musik som sedan ger upphov till punk som en motreaktion mot bland annat kulturell appropriation samt kommersialisering av rocken och att den blivit tam och tråkig. Är Punkaren kanske Greasern som funnit sitt syfte?

Är den episka konflikten mellan punkare och raggare egentligen ett uttryck för de små skillnadernas narcissism.