Min mormor hade en stor vävstol i källaren och gjorde regelbundet trasmattor. Ett vettigt sätt att ta tillvara på gamla tyger som annars skulle slängas. Samtidigt som västvärlden slänger flera kg textilier om året direkt till förbränning.
Ett problem är väl att inte många har plats med en sån här i hemmet:
Man borde kanske ha som standard att ha en vävstuga i varje kvarter. En spontan tanke utan någon större eftertanke.
I bostadsområdet där jag bodde förut fanns det intecknad vävstuga i ett av lokalerna som hyresgästföreningen tillhändahöll. Jag tror dock att det var länge sen det stod någon vävstol där. Bra påminning om att faktiskt lära sig lite hantverk. Det finns också vävstolar som är betydligt mindre och därmed kan få plats i en vanlig lägenhet (och sådan inte kan göra lika stora tyger).
Ja, det låter biblioteksocialistiskt. Podden srsly wrong har några intressanta avsnitt om liknande tankegångar:
Kan lägga till att vi har ett vävrum i kollektivhuset med en vävstol i 😎
Grymt inspirerande, tänk att ha en trasmatteverkstad i byn! Typ som bagarstugorna.
Hehe, old school-teknik 😎
