Ja då ska man dra sitt strå till stacken. Grejen som jag har blivit besatt med i snart två år är Malazan-serien, så det är det jag tänker tipsa om först. Det är en riktigt fantastisk serie, och även om den är våldsam så har den väldigt mycket utrymme för värme och (med)mänsklighet.
Det finns ett par stycken grejer som fascinerar mig om serien. Framför allt så är magin så välskriven. Det känns inte som nya fysikaliska regler[1] , utan snarare så känns det, ja, magiskt. Vi vet inte riktigt hur saker händer, och det är liksom mer än bara mystik. Sättet som det är skrivet på gör det svårt att abstrahera till regler och system, utan man får liksom ta varje händelse för sig själv. Jag har skrivit lite mer om just den här aspekten på min hemsida: https://a-blog-with.relevant-information.com/posts/unabstracted_magic
Den andra grejen är världen. Världen i Malazan har en så levande historia. Det känns verkligen som att världen har funnits i eoner, och att saker faktiskt har hänt under den tiden. Det känns inte alls som att världen kom till igår, utan tiden som passerat gör sig hela tiden påmind genom storslagna grejer som legender och urgamla varelser, men också genom ruiner och keramikskärvor. De två författarna är antropologer och arkeologer så det här har de verkligen haft koll på.
Prosan är också fantastisk, och är det som gör de två ovanstående aspekterna så levande, det är bitvis som att man läser en legend som har berättats och återberättats i generationer. Den gör också hela serien så bra på ett emotionellt plan. Trots den enorma längden på serien så har Steven Erikson förmågan att berätta känsloladdade historier på bara några få sidor, och behöver ibland inte ens ge namn till karaktärerna för att få en att gråta. Vanligtvis brukar jag inte gråta vid böcker, men Malazan introducerade mig till det. Det är något med hans sätt att skriva, att låta mycket av texten hamna mellan raderna som gör att jag inte hinner få upp garden innan slaget kommer.
Serien är lång, men det finns bra punkter där man kan sluta läsa. De första tre böckerna formar en enhetlig trilogi. Sen kan man läsa hela Malazan Book of the Fallen, vilket är 10 böcker som snittar över 1000 sidor var. Sen kan man lägga till Ian Esselmonts böcker i Novels of the Malazan Empire, och då går man från 3 miljoner ord till strax över 4. Det är den som jag arbetar mig igenom nu. Till en början tänkte jag bara läsa den första boken, men sen visade det sig vara så bra så nu känner jag att jag måste läsa allt.
Så, det blev en mindre essä det här! Hoppas jag lurar någon att börja läsa!
[1] även om det inte är något fel med det
Det här var nog faktiskt min först fantasy-serie på nära tio år. Jag brukar annars läsa SF.
Och du blev ändå hooked? Då är det etr bra betyg!
Jag är alltid på utkik efter hitta grejer där jag gillar nåt och kan läsa hur mycket som helst. Det är därför jag blev så glad när jag upptäckte Stephen King för han har ju skrivit så sjuuukt mycket! Och dessutom en fet scifi/western-serie: The Dark Tower. Så najs!
Ja det finns en fin charm i att ha något man kan läsa så mycket av. Man behöver liksom inte “spara” på läsningen, man kan slösa på hur mycket man vill. Och i alla fall jag blir mer van vid författarens stil så det blir nästan lite hemtrevligt samtidigt som jag känner att jag förstår texten bättre.
Haha, ja exakt, man kan “slösa på läsningen” :) Ja, för min del är det riktigt mysigt när jag sätter mig ner med en Stephen King-bok!