Lyssnar till döds på Billy Strings som varje sommar dom senaste fem åren. Det melankoliskt uppgivna i sången “Watch it fall” är en av dom starkaste beskrivningarna av hur det är att leva i kapitalismens senaste våg av dödsspasmer. När man kan se hur krig efter krig kommer byta av varandra med samma säkerhet som nästa ekonomiska kris - där man kommer “klara den” när alla som är fattigast betalar för det och bankirer klappar varandra på axeln. När bråk om vilken sorts arktitektur “är finast” ges tio gånger mer spaltmeter än diskussionen om hemlöshet. När fascism och krig, som alltid, kastar ut sig som en livboj till den ekonomiska dödskult som är kapitalismen och klassamhället.

Att sitta i en skog med min man och känna mig gammal när natten tynger till, träden svajar mjukt i vinden och stjärnorna gnistrar fram - med den här låten spelandes på en bluetoothhögtalare byggd av förslavade barnarbetare, medans vi försöker veta vad fan vi kan göra - det är att leva 2024.