Helt nytt för mig om hur den algeriska frihetskampen resulterade i förhållanden där många arbetsplatser togs över av arbetarna.
Här finns en intressant jämförelse med andra kooperativbildanden till följd eller inför revolutioner i: Jugoslavien, Argentina, Spanien under inbördeskriget och Kina. Det som intresserar mig med dessa historiska exempel är skalan. Det handlar inte bara om ett kooperativ (som det ju finns många av) utan om hela länders eller regioners ekonomier. En intressant faktor som tas upp i podd-avsnittet är graden av förberedande mobilisering. I Spanien fanns en välorganiserad anarkosyndikalistisk rörelse från 1850-talet, Algeriet hade knappt fackföreningar då dessa förbjudits av den franska kolonialmakten.
Finns fler intressanta historiska exempel och vad kan en lära sig av dem?
Ändå väldigt häftigt när man tänker på det!
Jag har funderat på vilka möjligheter medlemmar idag har att påverka Coop. Bilden av Coop som ett kooperativ som är “lite bättre” krossades rätt hårt när de ökade sina rekordvinster nu senaste året genom höjda priser. Vad finns det för möjligheter att ta tillbaka makten?
Den stora skillnaden för Coop är ju att de sålde all tillverkningsindustri de hade. Och så slogs ju småföreningar samman till stora föreningar. Samma utveckling har ju skett i bondekooperationen. Men makten har jag ingen riktig koll på.
Jag pratade med en person frå Companion som var väldigt positiv till att engagera sig som lokalt butiksombud. Vet inte exakt vad man kunde göra dock. Men ibland kan det ju vara att maktpotential ligger och skvalpar
Såg också nu att Flamman skrev om en bok om Kooperativa förbundet:
https://www.flamman.se/grasrotshistoria-ur-fagelperspektiv/