Min ståndpunkt är inte att ”människor” inte drivs av nåt och inte vill nåt, utan att journalister som yrkesgrupp inte har någon sorts dold agenda att krypa för makten.

Jag tycker inte att din bild av hur journalister jobbar stämmer över huvud taget. Varför skulle man anpassa sig till en tidnings politiska färg i det dagliga nyhetsarbetet? Det går inte till så. Ledarskribenter har i allmänhet ingenting med den övriga rapporteringen att göra. Och det är väl det som är skillnaden mellan journalistik och propaganda. Det är inte så att journalisterna på Svenska Dagbladet, eller de som säljer frilansjobb dit, har som mål att främja Moderaterna och har journalistiken som bisyssla och mål för att nå dit. Deras huvudsakliga syfte och uppdrag är att producera journalistik. Inte ens ledarsidan har som syfte att propagera för Moderaterna, utan att bedriva ideologisk debatt inom en liberal/konservativ sfär. Journalistiska tidningar är inte partiorgan.

Sen så är de allra flesta journalister inte ledarskribenter. Det produceras journalistik om allt från hundutställningar till cancerforskning. Kul för Annie Croona att hon kan skriva vad hon vill, men så är det inte för de flesta. Och även Croona måste ju förhålla sig till vad som är aktuellt, intressant, relevant osv. Tidningen är inte hennes privata blogg.

Brottsmålet i sig har jag inte så mycket att säga om. Båda sidorna har goda argument för sin sak, men Aretakis och Gustavsson är väl egentligen den starkare parten.

Det jag mest reagerade på var din konspiratoriska beskrivning av en hel yrkeskårs motiv. Jag har själv tillhört denna yrkeskår men lämnade mediebranschen för flera år sedan på grund av de fruktansvärda arbetsvillkoren.