Journalister är makthavare. Att förneka det är löjligt, missvisade och felaktigt. Annie Croona har trots det skrivit en ledartext i ETC som hävdar att journalister inte har makt och inte är makthavare. Huvudargumentet verkar vara att de har som uppdrag att granska makten. Vilket är ett helt ohållbart argument.
Jag tycker det här blogginlägget är ganska okunnigt. Journalister kan vara makthavare. De kan också vara ganska utsatta människor som tillhör prekariatet och som inte får bestämma själva vad de ska skriva/rapportera om. Tycker det är en ganska verklighetsfrånvänd bild som målas upp av att journalister kan skriva lite vad de själva känner för, uttrycka sina åsikter och ”driva opinion”. Texten antyder att journalister skulle drivas av någon sorts ”agenda”, vilket är både fördomsfullt och konspiratoriskt. Meanwhile så jobbar många journalister inte ens med politik eller riksnyheter.
Det är också ett märkligt grepp att sammanblanda institutioner (medier) med de människor som jobbar där (journalister) och låta de sistnämnda stå till svars för beslut som mycket väl kan ha fattats långt ovanför deras huvuden. För att inte tala om alla de andra faktorer, utöver beslut fattade av ledningen, som påverkar mediernas och därmed journalistikens villkor. T.ex presstöd, internets uppbyggnad, konkurrensen om människors tid och uppmärksamhet osv osv.
Med det sagt så finns det ju många viktiga och intressanta diskussioner att ha om journalistikens villkor, där man med fördel kan ta avstamp i när det har gått riktigt snett.
Att människor skulle sakna agenda tycker jag är nativ ståndpunkt. Alla människor drivs av nåt och vill nåt. Jorunalister skiljer sig inet på den punkten. Är de du anställd på ent didning eller skriver för en tidning på frilansbasis kommer du att apassa dig till tidningen politisk agenade. Du kommer att välja inom de ramar de ger dig möjlighet att skriva. En journalist är därför också ansvarig för valet av tidning den skriver i. Ibland (i Sverige oftast) är det nödvändigt för försörjningen att välja att skriva i en tidning med en borgerlig agenda och der är inget att säga om det. Men att tro att det inte påverkar hur och vad en skriver är väl naivt tycker jag.
Inget av detta gäller dock Croona. Hon är vänster och skriver i en vänstertidning. Hon kan förmodligen välja precis vad hon vill skriva om. Och jag tycker hennes försvar av Aretakis och Gustavsson i samband med målet mot Carlsson är konstigt och felaktigt.
Min ståndpunkt är inte att ”människor” inte drivs av nåt och inte vill nåt, utan att journalister som yrkesgrupp inte har någon sorts dold agenda att krypa för makten.
Jag tycker inte att din bild av hur journalister jobbar stämmer över huvud taget. Varför skulle man anpassa sig till en tidnings politiska färg i det dagliga nyhetsarbetet? Det går inte till så. Ledarskribenter har i allmänhet ingenting med den övriga rapporteringen att göra. Och det är väl det som är skillnaden mellan journalistik och propaganda. Det är inte så att journalisterna på Svenska Dagbladet, eller de som säljer frilansjobb dit, har som mål att främja Moderaterna och har journalistiken som bisyssla och mål för att nå dit. Deras huvudsakliga syfte och uppdrag är att producera journalistik. Inte ens ledarsidan har som syfte att propagera för Moderaterna, utan att bedriva ideologisk debatt inom en liberal/konservativ sfär. Journalistiska tidningar är inte partiorgan.
Sen så är de allra flesta journalister inte ledarskribenter. Det produceras journalistik om allt från hundutställningar till cancerforskning. Kul för Annie Croona att hon kan skriva vad hon vill, men så är det inte för de flesta. Och även Croona måste ju förhålla sig till vad som är aktuellt, intressant, relevant osv. Tidningen är inte hennes privata blogg.
Brottsmålet i sig har jag inte så mycket att säga om. Båda sidorna har goda argument för sin sak, men Aretakis och Gustavsson är väl egentligen den starkare parten.
Det jag mest reagerade på var din konspiratoriska beskrivning av en hel yrkeskårs motiv. Jag har själv tillhört denna yrkeskår men lämnade mediebranschen för flera år sedan på grund av de fruktansvärda arbetsvillkoren.
Ja, journalister och medier har makt.
Men det skriver hon i ett stycke i slutet.
Resten av texten handlar om anmälan av en tweet där det står:
“Kom ihåg att man hängde en journalist i Nürnberg för vad han skrev i sin tidning. När vi säger att alla som varit inblandade i Israelkramandet och attackerna mot Gaza borde hängas i enlighet med Nürnbergprinciperna, då pratar vi om er också @LAretakis och @a_gustavsson”.
Annie Croona resonerar kring hur mycket hat och hot journalister ska behöva ta. Inte alls en orinlig text tycker jag.
Det kan man säga. Men det som är otimlig tär att Aretakis och Gustavsson gick till rätten. Det fanns inegt fog för det som jag ser det. Att ge högern (borgarnas våldsapparat) möjlighet att döma vänstern för småsaker är inte okej.
Att gå till rätten kanske var onödigt. Men det hänger ju på hur de upplevde tweeten (där de ju taggades in). Om de upplevde det hotfullt så är det inget konstigt att anmäla. Som individer kan de göra så även om jag själv kanske inte skulle gjort så. Vi vet ju inte heller hur mycket hat de får ta emot varje dag. Det här kan ha varit droppen som överflödade bägaren.
Tycker Croonas text var rimlig som sagt.
