Jag har själv försökt att inte kategoriskt avfärda allt som har med AI att göra men min ryggmärgsreflex är att det är något dåligt när AI påtalas.
Därför uppskattar jag texter som har andra perspektiv. Den här delen tyckte jag var intressant:
Så vad händer då i framtiden när alla kommer att kunna realisera sina visioner och idéer på en bild med bara ett par knapptryckningar? Eller rentav, med hjälp av AI, kunna generera fram själva visionerna?
Jag tror att det är här den faktiska oron för AI-konst föds. Inte i att någon icke-kännade entitet skulle kunna analysera fram ”konst”, utan att vem som helst av oss människor kan bli fri att göra det. Varför är tanken så skrämmande, att alla skulle kunna göra ”konst”? Vad är det vi är så rädda ska gå förlorat?
Vad säger ni andra om just AI-konst? Bu eller bä eller beror på?
Jag är inte emot AI på samma sätt som jag inte är emot en Tsunami eller en solförmörkelse. Personligen är jag nån som jobbat som illustratör, inte som heltid eftersom det inte finns tillräckligt med pengar för det. Men det har gjort att jag kan göra inte bara det jag älskade utan det jag - när andra gjorde andra saker - har tränat på varje dag sen jag var kanske sex (som jag minns det)? Men det är inget att göra åt. AI är designat för att spara pengar åt multinationella företag - även om tekniken är a-politisk så är verkligheten vi lever i sån att det aldrig kommer vara något harmlöst. Jag har inga problem med AI, jag har problem med kapitalismen. OCH jag har problem med vänsterfolk som gillar att lajva att såna som mig har vart dollar-miljonärer när vi har gjort två jobb när ni andra gör ett. Det är en helt otrolig upplevelse när man släpar fram gamla lik från Pirate Bay tiden som ska berätta att JAG är företagsrepresentant eftersom jag är inte helt vansinnigt överrens om AI. Medelklasslallare som inte ens kan köra en gaffeltruck, som inte ens kan svetsa ett rör - ska berätta för mig att jag såsat hela livet hemma och rullat mig i opium och akrylfärg när jag försökt hitta tid på luncher, kvällar att fixa deadlines bara för att kanske kanske kanske ha chansen att leva på det jag inte bara älskar utan som jag kämpat hela livet att komma till.
Än en gång, när ni lekte kull, satt jag och ritade. Låt oss inte förminska mitt jobb för att bli bra på en pryl bara för att det känns attraktivt för er.
Like mycket som ni kan sätta er i en jeep och köra snabbare än Usain Bolt, betyder inte det nåt i sammanhanget. Och Usain Bolts framgångar betyder ingenting när ni och företag förklarar att ni kan hoppa in i en corvette och bränna ifrån. Vilket är ok. Men gör mig i alla fall tjänsten att inte tro att ni är oss. [insert AI bild på händer som skakar hand här]
Ta en snabb titt på nätet idag - sök på ett problem och första sidan kommer vara ChatGPT-skit gjort för att ni ska klicka på länken, scrolla och stanna utan att få svaret på frågan - för att sälja reklam. Det är konsten ni pratar om.
Och bara för att ha det klart - DET är er och storföretagens AI-konst. En mjölkig sörja baserat på minsta möjliga gemensamma nämnare. Ett bildkonstens julklappsrim! Och det är det som suger med det! Bilderna jag har producerat med ångest och skräck för att träffa deadlines har ofta mjölats ner till just det: ingenting! Så varför ska inte vem som helst med två fingrar och skrivförmåga kunna göra samma??? Jag vet inte… jag vet verkligen inte. Varför ska inte en bra 3D render på Mondi som hoppar över en 300m hög barriär vara lika relevant som personen som gör det IRL på TV fast enormt mycket lägre hinder? Jag vet inte.
Jag gick och såg en utställning om Göteborgskoloristerna rätt nyligen. Och det enda, det verkligen enda jag vet - inte bara rent artistiskt, utan rent tekniskt - är att en AI inte kan och aldrig kommer vara folk som dom. AI kan göra konst som är lättsmält “lättspytt” som en polares farfar alltid sa om mat han gillade. Nåt som glider ner enkelt. Men kommer aldrig vara rebelliskt nyskapande. Att applådera att en maskin kan göra Big Macs är relevant, men att som nu inte bara påstå att maskinen kan göra en Happy Meal utan en älskvärd trerätters för två på deras bröllopsdag OCH att folk som inte tror det är förrädare eller teknikfientliga äcklar mig. I ena hörnet en grupp som omskapade allt mänsklig konst i Norra Europa, i den andra nån som kan hantera en fotokopiator och tror att det var dom som gjorde det för att dom kan sälja det.
Det är (för att fultolka Oscar Wildes utopiska socialism) inte AI som sopar gator, eller AI som tar hand om avfall eller lödning eller lager - det är AI som gör det vi älskar att göra: konst, skrivande, målande, skapande, som ni applåderar. Och såna som mig anklagas för att vara rikefolk som gnäller om förlorade sötebrödsdagar.
Samtidigt hajjar jag: jag har också Nike skor på mig. Vi lever i verkligheten vi lever i. Att lajva att dom där skorna du nyss köpta, ihopsydda av en barnarbetare i Sydostasien, är väl som världen ser ut inte ett enormt problem. Att “konst” nu är att nån tar en annans bild och säger att dom gjorde den för att dom skrev “gandalf, but with a massive cock” är ett mindre problem… och jag kan ta det. Jag har suttit på en truck hela livet, jag har målat varje lunchrast hela livet - det kommer ju inte ändras, men nu är det folk som ska berätta för mig att jag är självisk för att jag inte göder deras favoritbest som gnager mig i fotlederna.
Så - i det långa och korta - jag har inget emot AI. Jag har inget emot folk som gör bilder med AI. Men den medelålders truckarbetaren med ryggont jag är, minns den sexåriga pojken jag var som levde för att drömma sig bort, som plöjde böcket för att hitta stilgrepp och tekniker, som gjorde allt för att bli bättre och tycker att en tidning som använder AI förtjänar all skit den kan få
Jag hatar inte AI, jag hatar kapitalismen. Och jag hatar nog er. För att ni beskyller mig för att jag inte vill dö svältande för att ni ska känna er bekväma. Men fuck it, jag har det verkligen inte lika illa som barnen som gör våra (era och mina) skor. Min dröm var att få rita, och att inte jobba i kroppsjobb eller som undersköterska och städerska som mina föräldrar. Men det är ok. Jag visste sen barnsben att det var hit jag var påväg. Och jag visste att barn rikare än mig, finare än mig, inte skulle bry sig. Precis som er.
Det är ok. Jag hatar kapitalismen och klassamhället. Inte Ai. Och i viss mån inte er.
Tack för din kommentar! Det är verkligen mer sådant jag behöver läsa av!
Min ryggmärgsreflex runt det mesta som är AI är jag negativt inställd mot. Men jag behöver verkligen läsa och ta del av olika infallsvinklar för att kunna bilda mig en uppfattning. Och jag har tagit del av mycket negativt om AI (med rätta) men typ enda positiva kring AI jag tah Git del av är folk som mest hypear och talar om hur omvälvande det är.
Jag behöver också ta del av de som är väldigt positiva till AI för att ta spjärn emot. Därför uppskattar jag artikeln. Inte nödvändigtvis för att jag håller med men för att kunna fundera tillsammans.
Man kan sägs mycket om AI och det är mycket man bör vara kritisk till. När det är en så pass ny teknik med effekter som inte påminner om mycket annat så blir der svårt (för mig iaf) att direkt veta var jag landar konkret hur jag bör förhålla mig. Samma sak har ju skett vid tidigare teknikutveckling. Vilka tjänar på den? Vilka kommer i kläm? Kan man och bör man lagstifta? Hur ska lagstiftning i så fall se ut och varför?
Några saker börjar jag landa i men för det mesta är det magkänsla som styr mig och jag vill kunna få mer klart för mig rationellt varför jag tycker som jag gör.
Jag kan ju tillägga också att jag jobbar som programmerare, ett som pekas ut av vissa som hotat av AI. Hur påverkar AI mig? Hur ska jag förhålla mig till AI i mitt jobb? Kan jag undvika det? Vägra det? Kommer jag bli överflödig?
AI generellt handlar ju om att automatisera tråkiga eller uppenbara processer (enligt mig) vilket friger oss tid till att verkligen fokusera på det med substans till skillnad från det utan, eller det som “bara är produktion”. Du kan tänka dig en motsättning mellan det produktiva och det kreativa som motpoler (inte helt naturligt för många) men som ett exempel tar det inte någon kreativ förmåga att producera 1 A4 papper, vi kan den processen och den är i stort automatiserad. Det handlar om ägandefrågor i relation till produktionskrafterna (som vanligt). Det är dock så att samma sak händer med “konst”, konsten är både produktiv och kreativ i samma mening som med A4 pappret. I ena änden är det kreativa och meningen med konsten, i andra änden är det produktiva valet av motiv, färger, former, osv.
Alltså “konsten” är inte alltid “konst” varken med eller utan AI. Konstens verkliga kreativa delar skiftas och snävar in i en betydligt mindre del av “konstprocessen” som i sig skiftas till en mer produktionsliknande, men detta är inget fel i sig, det är bara vanlig utveckling och det blir en fråga om hur du använder de nya produktiva verktygen för att realisera verklig kreativ konst, här är ett bra exempel på vad jag anser är en korrekt anpassning till de nya verktygen: https://www.svt.se/kultur/recension-arvida-bystrom-blandar-ai-sex-och-sota-djur
Att demokratisera produktionsmedlen (AI modeller och hårdvara) för konstnärer att kunna hänga med i utvecklingen blir allt viktigare, men vi är “vänster” så detta anser vi redan (och accepterar som självklarhet) om alla produktionsmedel. Men det finns “AI-sekundäreffekter” som dessa system och modeller måste skyddas från. Kort så måste de skyddas från sig själva (så att de inte tränas på sina egna utkast) annars kommer de “degenerera” i en spiral där de allt mer tränar och förstärker på en felaktig norm. Detta kallas för “överträning” inom maskininlärning och går inte att komma runt. Ett annat problem som kanske är mer intressant är huruvida vi skall tillåta fri användning av dessa system med tanke på hur mycket energi och i slutändan koldioxid de kräver för att kunna producera sina alster.
tl;dr AI verktygen skiftar det som tidigare ansågs vara kreativt till det som kan anses vara produktion, det är inte fel eller problematiskt, det har skett genom hela vår utveckling, den verkligt kreativa delen av processen finns kvar eftersom AI är inkapabel till att vara kreativ.
Det är ju tråkigt att det drar undan benen för illustratörer. Samtidigt tror jag att vi kan lära oss se skillnad på AI-bilder och mänsklig konst och att det kan leda till uppvärdering av människors bilder. Det borde också leda till ett ifrågasättande av arbetsnormen. Vad ska samhället kräva av dem vars arbete automatiseras bort?
Personligen är jag till största delen positivt inställd till hur AI kan hjälpa mig i den kreativa processen. Inte minst för att jag som vanlig dödlig med dagjobb i fabriken och endast har några få timmar över för det jag egentligen vill göra. Om AI kan snabba på vissa processer, likt en miniräknare minskar det långsamma och mödosamma räknandet, om det så att säga lämnar mer tid till det verkligt avgörande, alltså problemlösning och abstrakt tänkande, så är jag helt och fullt för det. Att materialet som de spottar ut helt saknar något nytt och radikalt, eller att det så att säga citerar eller plagierar andras material, det rör mig inte överhuvudtaget. Konsten har varit död i åtminstone hundra år ändå. Likt dadaisterna är det upp till oss att lära oss “montera”, skapa kollage, respektlöst (åter)använda det befintliga, att detournera, parasitera, sampla och remediera.
Att det eventuellt hotar vissa jobb tror jag är grovt överdrivet. Det hypas mycket från ägarna till AI-modellerna för att pressa upp värdet på aktierna. I mycket är det en bubbla som antagligen snart spricker. Det kommer sannolikt dröja ett bra tag innan vi ser några verkliga effekter på arbetsmarknaden. Men motbevisa mig gärna.
Av de omedelbara problemen med AI just nu är det snarare klimatpåverkan som känns angeläget. Tror många inte har förstått vilka otroliga mängder energi som krävs för att driva de här ganska banala citatmaskinerna.